Sången om den Frusna Tiden En hypnotiserande melodi som väver samman gammal svensk tradition med en modern folk-sound

“Sången om den Frusna Tiden” är en liten pärla, gömd bland det rika musiklandskapet som utgör svensk folkmusik. Den skrevs av den legendariske kompositören och spelmannen Bengt Ahlqvist, vars liv och verk var djupt förknippade med den svenska traditionen.

Bengt Ahlqvist (1924-2013) föddes i en liten by mitt i Dalarna och växte upp i en familj där musiken flöt fritt som luft. Hans farfar, en skicklig fiolspelare, introducerade honom till den magiska världen av folkmusik redan i tidig ålder. Bengt absorberade traditionerna med en lätthet som få andra hade, men han nöjde sig inte med att kopiera det förgångna.

Hans kreativitet ledde honom vidare, och han experimenterade med att kombinera traditionella melodier och rytmer med moderna arrangemang. “Sången om den Frusna Tiden” är ett perfekt exempel på denna unik blend. Den har en melankolisk grundmelodi som påminner om gamla drängsånger, men ackompanjementet med akustisk gitarr, cello och mandolin ger den en modern touch.

Historien bakom “Sången om den Frusna Tiden”

Bengt Ahlqvist komponerade “Sången om den Frusna Tiden” under vintern 1972, inspirerad av ett snöigt vinterlandskap i Dalarna. Han ville fånga känslan av stillhet och ensamhet som han associerade med den årstiden, men också en viss längtan efter vår och livets återkomst. Texten, skriven av poeten Ivar Lo-Johansson, förstärker denna dualitet med verser om den hårda frosten, men också om löften om solens värme.

“Sången om den Frusna Tiden” spelades in första gången 1973 av Bengt Ahlqvist själv, tillsammans med några musiker från det lokala folkkörerna. Den blev snabbt populär och fick plats på flera folkmusikfestivaler runt om i Sverige.

Musikaliska element och analys

Melodierna i “Sången om den Frusna Tiden” är karakteristiska för svensk folkmusik: enkla, melodiska och lätt att sjunga med på. De bygger på traditionella skalan och använder många upprepningar, vilket skapar en känsla av trygghet och återvändande.

Rytmerna är relativt långsamma och lugna, med en tydlig taktart som följer den klassiska 4/4-tiden. Den akustiska gitaren bildar grunden för ackompanjementet, medan cellos mjuka toner lägger till en dimension av djup och vemod. Mandolinen ger ett gnistrande element och bryter av den mer traditionella ljudbilden.

Texten, skriven av Ivar Lo-Johansson (1901-1990), är lika viktig som melodierna. Han var en av Sveriges mest kända författare, känd för sina realistiska beskrivningar av det svenska arbetarlivet. I “Sången om den Frusna Tiden” använder han en bildspråk som påminner om hans prosa: konkret och detaljerad.

“Sången om den Frusna Tiden” i modern tid

Även om Bengt Ahlqvist lämnade oss 2013 lever “Sången om den Frusna Tiden” vidare. Den har spelats in av flera andra artister, bland annat folkgruppen Garmarna och sångerskan Lena Willemark. Den har även använts i filmer och TV-serier, vilket ytterligare bidragit till dess popularitet.

Idag är “Sången om den Frusna Tiden” en klassisk folkmusikpärla som fortsatt berör lyssnare med sin skönhet, enkelhet och djup. Den är ett exempel på hur traditionell musik kan utvecklas och anpassas till nya tider utan att förlora sin karaktär.

Ett musikstycke som växer med tiden

“Sången om den Frusna Tiden” är inte bara en vacker melodi, det är också en reflektion över livet, döden och naturens cykler. Den påminner oss om vikten av att leva i nuet och att uppskatta det vackra som finns runt omkring oss.

Det är ett musikstycke som växer med tiden, precis som den svenska folkmusiken själv. Och för varje lyssnare kan det öppna en dörr till nya musikaliska upptäckter och en djupare förståelse av vår gemensamma kulturarv.